En kväll som alla andra.

Det är nog bra att fiske är så oförutsägbart annars hade man nog skippat ganska många fisketurer, tar ex. min gårdagskväll.
Kommer hem efter en lång & slitsam arbetsdag för att inspektera skadorna på mitt nätverk som åskan ställde till med, konstaterar ganska omgående att min nya router, modem & möjligtvis ett nätverkskort är brända.

Med mer ilska än harmoni i kroppen tänker jag att det kunde vara värre, min andra router och min server hade ju klarat sig så jag tar min kajak ner till sjön för lite själavård.

När jag senare sakta paddlar ut mot mitt favoritstråk så ser allt perfekt ut, bara svaga brisar, mört som rör sig strax under ytan, ett å annat plask i vassen.
I kväll kommer jag kroka av måga gäddor tänker jag med ett leende samtidigt som jag haspar på min favorit wobbler på mitt jerkspö, fel fel fel.

Jag tillbringar följande timme med att frenetiskt kasta & jerka av halva sjön sakta driftade med vinden, inga av mina favortitfärger fungerar, inte heller de jag gillar mindre....... fan fan fan, min absoluta favorit wobbler lossnar & givetvis så har jag bara en utav den.

Vägrar bli fisk"mus" så jag tar fram fegprylarna (ul-spö & spinnare) och siktar mot abborre.
Japp där satt den, Japp en till, äran är halft räddad inbillar jag mig samtidigt som jag oroligt blickar ut över sjön och inser att vinden tilltar kraftigt, börjar paddla i kraftig motvind tillbaka över sjön medans jag tittar på den svarta himlen.
Men det åskade ju i går kväll!!!!!  Neeeej nu mullrar det och här sitter jag mitt på sjön i en kajak utan att ha en Faraday-bur med mig, och givetvis så kommer årets skyfall......... kunde inget annat än att skratta för mig själv samtidigt som jag tar några kort.

Åskan har då verkat ge sig å dyngblöt är jag ju redan så det mest logiska är ju att fiska vidare, så länge som det regnade kraftigt högg aborren hungrigt & vilt, även en och annan gäddsnipa fastnade så kvällen bör nog ses som räddad ändå.

När jag lite senare sitter frysande, huttrade och sjöblöt på min Atv styrandes hemåt så kan jag nästan ha förståelse till varför Klicken muttrar och äter choklad när han fryser, men den berättelsen tar vi en annan gång.

// Kaptenen